Så länge jag kan minnas så har jag känt Teddy. Ända sedan vi var små bebisar utan varken talförmåga eller glädjen att kunna gå själv. Vi gjorde allting tillsammans enda från vaggan tills den dagen då vi skulle börja i första klass. Teddys föräldrar var kristna medans min mamma var precis som vilken annan mamma somhelst, detta gjorde att Teddy placerades i en kristen skola en liten bit utanför stan och jag började i Lindvallens skola eftersom att det var den kommunen jag tillhörde.

Vi var fortfarande grannar men våra liv började se så olika ut då. Teddy hade fullt upp med att få bäst på alla läxor och prov och umgås med sina nya kristna kompisar som förmodligen ansågs mycket bättre än jag i hans föräldrars och resten av hans släkt ögon. Jag förväntade mig att han skulle stunta i vad dem tyckte och fortsätta kalla mig för sin bästa kompis, men det gjorde han inte.

Jag hade förstås också nya kompisar, men inte alls lika många som Teddy, han var liksom bättre än jag på något sätt. Det hade han alltid varit. Han hade det där lilla extra som alla gillade. Han var alltid glad och öppen, han fick människor runt omkring honom att skratta, han kunde muntra upp den mest ledsna människa. Han hade humor, Teddy. Han var snygg också, det hade jag alltid tyckt utan att riktigt tänka på det. Teddy hade mer känts som en bror för mig. Vi var så nära varandra, Teddy var den enda som visste precis allting om mig och mitt liv, och jag var den enda som han släppte in i sitt liv, jag var den enda som fick veta hur han kände, hur han tänkte..

Åren gick, vi gled ifrån varandra helt. Vi slutade umgås och tillslut även att prata med varandra. De enda som sades mellan oss var ett tyst "Hej" om vi mötte varandra påväg till våra olika skolor eller om vi möttes någon annanstans.

Så höll det på hela låg -och mellanstadiet. I början var jag förstås ledsen men jag lärde mig att leva med det. Teddy och hans familj flyttade under sommaren när vi precis hade gått ut fyran. Inte långt, utan bara lite nämre Teddys skola och hans pappas jobb. Men för mig kändes det långt, nu skulle vi förmodligen aldrig ses. Det gjorde vi inte heller..

Därför var det inte helt väntat att stöta ihop med Teddy den där fredagen...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På något konstigt sätt hade jag hamnat på en fest hemma hos en utav min skolas populäraste tjejer, Ronja. Jag vet inte varför jag gick dit utan gjorde det mest för att min enda och sanna vän skulle slippa gå dit ensam. Hon hette Jennifer och hade var...

Jag har väl mer eller mindre alltid haft det inom mig. Skrivandet. So here we go! Jag skriver på mitt sätt, om det jag vill. Take it or leave it! Men jag hoppas förstås att ni gillar det jag skriver. Här kommer en novell/berättelse i flera delar! Jag...